Lazy days.

Äntligen så fick vi
då promenera ner till stranden.
Vi gick också på en liten promenad
och kikade på ett fint hus.
De är de stegen ni ser på bilden.

Det bästa jag vet är att sova. Gott.
Och det gör jag i princip alltid.
Det känner jag stor
tacksamhet över.

Jag tog med mig lite
midsommar in idag.
För jag är inte alls säker på om
jag kommer få se röken
av den imorgon.

Finns det något så fridfullt
som sovande barn?
Tror inte det.
Som änglar.
Så oförstörda och bekymmerslösa.

Ett måste varje morgon.
En halv liter latte.
För att vara mer exakt.
En halv liter mjölk med lite kaffe i :)
Och det fina nattlinnet har varit
min mors. Eller var det mormors?
Kommer faktiskt inte ihåg i skrivande stund.
Vilket fall som. Skönare nattplagg
har jag aldrig sovit i.

På vår lilla promenad vid
lillasjön tittade vi på
söta blommor.
Som lillan också plockade.
Hon rev upp den med sina små nävar :)

Det här är vår ängel.
Som jag är så kär i och
känner den största tacksamhet
för att hon kom till mig
precis vid rätt tillfälle i mitt liv.

Lillasjön.
Ja den heter faktiskt så.
Här är så idylliskt vackert
och barnvänligt långgrunt med
så fin och vågformad sandbotten
så man nästan blir tårögd.
Det här ska få bli vårt ställe i sommar.

Jag skulle försöka göra mina övningar.
Men då kom en liten och la sig på mig.
Och kramades. Och sen flög vi flygplan.
Och sen hade jag ännu mer ont i ryggen.
Så jag fick gå upp och lägga
mig i sängen istället.

Sjön suger. Ja sannerligen gör den det.
Till och med när man är bredvid.

Kändes som gott betyg för den
nygamla soffan och kuddarna.
Malva valde soffan istället
för sin lilla stol och
bakade in sig kuddarna.
Hon gillar den. Vad bra.
För det gör jag med.

Njuter av var slapp sekund.
Av fågelkvitter, horisonten,
den stilla sjön, värmen,
en glad liten tjej
som säger "de här är roligt"
att vara vid sjön.
Mammahjärtat klappar lugnt.

Nämen oj. Vilken fin Mårbacka jag har.

Är det en ängel som sitter där?
och har svårt att titta in i kameran
eftersom hon försöker titta på
Lotta på Bråkmakargatan.
Emmelanåt viftar hon bort mig.
Glad är jag att det värsta Pippiberoendet
har lugnat sig.
Inget fel med Pippi, men hela hela tiden
kan bli lite tjatigt.
Hon har gått vidare nu.
Min lilla Malva Lilly.

Varje kväll.
Sen hon var tre månader har jag läst.
För henne.
Och läst och läst. Och gör det fortfarande.
Hon är tjabbig också :)
Någonstans måste man ju dra gränsen.
Så min är tre sagor varje kväll.

Jag började läsa en av
Bennyböckerna.
Hon har alla tre och de läser vi fortfarande.
Och sen hon var så liten har vi gått
till bibblan så fort lånetiden gått
ut lånar vi nya böcker.
Hela tiden.

Det är en av de bästa saker vi
kan göra för våra barn.
Och de är att läsa.