Snabbvisit i stressen hoho!

Åhh vad jag ligger efter i bloggandet! Jag som har så mycket
jag vill skriva om, dela om och visa er.
och greja med mina bilder.
Alltså jag hinner inte fast jag har lite semester.
Så jag tog ett återfall i dag med bilderna, allt för
att hinna med. Vilket gjorde att redigeringstiden försvann.


Men så glad jag är över mitt lilla fynd som
jag gjorde igår! 25 kr.

"Blomsterflickan" jie verkstad, design Elsi Bourelius



Woouwee! var hennes utrop när hon fick syn
på det stora paketet.
Jag ska visa er sen vad det innehåller.
Jag är kär i den. Den är så fiin och charmig.





Lagom till jul lillgroda sjuk :( Inte så konstigt kanske, jag har som vanligt varit sjuk såhär kring juletid, sen smittade jag
Josefin.
För övrigt är vi sällan sjuka!
Nu kors i taket tror jag att jag kommer vara nästan frisk
på själva julafton.



Lady Lilith som borstar sitt hår där
på vykortet målad av Dante. Den tavlan såg jag i verkligheten förra veckan. Tate Britian berättar jag mer om
en annan gång.
 



Äntligen har jag fått in allt i skåpen igen.
Nu är här målat och fint och nya golv.
Bara det stora rummet kvar.



Fröjdefulla dagar till er.



 

Go kväll i stugorna!

Hej alla. Tror minsann läsarantalet har ökat från fem till tio personer nu. Man ska väl börja med att tacka. Så då gör jag det. Till dig huvudrivjärnet, du som drog igång och som också namngav och gjorde min blogg uppmärksam. Det är nog tack vare dig jag har mer läsare. Jag har aldrig haft så många sidvisningar på några dagar. Det är ju roligt. Ökat har det i alla fall.
Ni är välkomna alla. Gamla, hövliga, trevliga, gulliga, gluttare, nyfikna, gamla rivjärn och nya rabiata rivjärn som vaknade till liv i förra inlägget. Ni var riktigt roliga.

Komiskt blir det också eftersom gangstartern blir duperad i sin tur. Det är bara två som egentligen vet hur saker och ting ligger till. Det är jag och personen som namngavs. Komiskt va.
Man ska ju alltid försöka vända negativt till något positivt.
Ni är så dråpliga så det blir sött.

Ska vi säga som så, att jag skriver vad jag vill i min egen bogg att det respekteras, så får ni svara vad ni vill. Det är väl rättvist? Vi lever ju i ett fritt samhälle och jag är helt trygg i mitt skrivande för varenda ord jag skriver är sant. Vart jag än skriver eller till vem. Sen att det inte alltid är så jävla bra skrivet, det är en annan femma! Men sant varenda ord det är det.
 
Mitt hjärta är rent och min själ är ren och herregud
så skönt det är! Vad är som händer, vad än som sägs så har jag ett rent samvete och mitt hjärta är ärligt.
Och det hörrni är själafrid!
och det gör mig rakryggad, stark, frisk och glad!

Jag går runt utan ett ok på mina axlar. Den som ljuger och far med osanning, duperar och manipulerar är en ynkrygg och har en
oren själ. Sanningen segrar alltid till slut.
Oavsätt vad det gäller.

Men för att återgå. Är det en deal då? Bra. Då kör vi!

Är ni beredda med vässade pennor och uppvärmda fingrar? Håller ni i hatten? Sätt nu ner bersåkoppen med clipperte så ni inte sätter i vrångstrupen. Har nu vässat era rivjärn ordentligt?
Herregud vad ska hon nu hitta på?
Nu stiger spänningen va?
Det är rätt gött ändå va att gotta sig i andras stök? Är helt säker på att jag finns i några av er rivjärns favoriter och att ni tycker nog ändå någonstans att det är rätt spännande nu va,
eller hur? ;)

Oavsett, om det inte blir en enda mer kommentar så vet jag att förr eller senare kommer ni inte kunna låta bli att läsa.
Men jag får nog tyvärr göra er besvikna denna gången :(
Tror inte ni kommer hitta något att kräkas över.
Eller vad vet jag. Ni är kanske så inihelsikes duperade så ni måste kräkas lite till.
Varsågoda i så fall.
Ordet är ert.
 

Ja vad ska käringen göra och säga idag? Hon tänker inte
dela något idag. Det tar jag en annan gång.
Är oerhört glad att min blomma är hemma igen i alla fall!
Och att jag kan pusta ut i en månad.
Det var mycket rädsla i söndags.

Kan inte släppa det men jag tyckte ni var så förbannat roliga i förra inlägget därför var jag bara tvungen att blogga igen ganska snart. Trots att det för övrigt har varit en hysterisk vecka!
Fram till nu i skrivande stund.
 

Men snart är jag och rotar i nån loppis i London.
Fy fan vad skönt. Ja både att rota då och åka iväg.
Jag älskar att rota i massa bröte på nått skrotloppis.

Den här kanske man ska köpa och springa runt med på gatorna?
Lillan hade ju tyckt det varit sketakul!
Eller? Nä kanske inte, men bra hjul för vinter om inte annat.
Den är ju superfin! Har faktiskt inte kollat priset men tänk att ha den hemma som prydnad.

Sött fynd idag. 45 kr. Inte för jag ska döpa nån unge.
Men kan bli mormor när som.
Döpa annars är ju rätt meningslöst fattar inte grejen men ifall någon behöver en klänning. Så länge ska den hänga och pryda väggen på lillans rum.

Som på beställning kom snön! Härligt. Här i byn är det perfekt. Någon decimeter snö och några minus.
Jag älskar det!

Med lite seger i förskott en annan sak jag älskar.

Det är att jag har semester!!

Inte för att packning är så bara för mig. Men det är bland annat det som är kvar. Packning är näst intill ångest för mig. Hua! Inte gör det saken bättre att allt
ska få plats i ett handbagade. 
Så riktigt semester kanske det ändå inte är förens imorgon kväll.

Vi ska ha en härlig vecka! 

Hit med lite snö nu!

 

Det luktar hyacint i köket och jag tänder lite ljus för att mysa till det. Och gör en äggmacka med väldigt mycket majonäs och utan brödet. Lchf:are som jag är.

Jag tycker ändå livet är härligt fast jag nästan sprungit in i väggen av stress ett tag nu. Jag är en bit in i en positiv spiral och stenbock som jag är så klättrar bocken sakta men säkert mot toppen.



Jag lär henne mysa och slappa.
som ni ser går det ganska bra :)



 

Tänk att mitt hår förutom att vara grått, har gått å blivit lockigt så här på gamla dar. Märkligt. En ofrivillig förändring. Men en rätt kul sådan måste jag ändå säga. Kanske inte syns så mycket på just denna bilden. Men även här är det betydligt fluffigare än vad det någonsin har varit.

Malva sitter på pottan och filosoferar.


Nä hörrni, det är ju jag! Lillaica.

Huj så lika vi är här. Kolla in och jämför med bilden under.

 

Stackars liten som var tvungen att åka bil i flera timmar med sin far trots att hon var väldigt sjuk. Kräkat och feber. Det fick hennes far givetvis reda på och att hon inte hade varit riktigt kry på hela veckan.

Men tror ni han brydde sig om det? Nä som vanligt inte. Jag är inte förvånad men besviken. Det har jag fått bli för min dotters skull i två och ett halvt år och det lär jag få vänja mig vid om man nu kan det.

Det var ingen respons. Och nä herregud att framföra några andra förslag än att hämta som vanligt det går inte!!! Då vet man inte vad man får tillbaka!! Jag är livrädd för den mannen. Ni skulle bara veta.

Det jag däremot tycker att som förälder det är att man själv tänker att man kan respondera på det man förmedlar och komma på det själv att det inte är lämpligt att åka bil då kanske. Men han begriper inte detta hörrni. Eller är det den stora egoisten i honom som inte kan låta bli att komma fram.

 

Och på två och ett halvt år har han inte hört av sig spontant till sin egen dotter mer än tre gånger. Jag ni hörde rätt. Tre gånger alltså.

Stor skam på torra land. Stackars unge. Jag kom ändå med förslaget för länge länge sedan hon var kanske sex sju månader och det var genom advokaterna då att han kunde skypa med henne. Men det hjälpte inte ens med en advokat.

 

Det är ju svinbra med skype! Att man får se den andras ansikte och höra rösten och känna att den andra bryr sig. Då upprätthåller man faktiskt en form av kontakt mellan gångerna man ses. Men det var ingen ingen som helst respons på det. Han ville bara bråka, förstöra och förgöra utan några som helst betänkligheter över att jag försökte och fortfarande försöker göra det bästa för Malva.

 

Och han vill inte under några som helst omständigheter delta i hennes fritidsaktiviteter. Tycker ni inte det är synd om Malva som med all säkerhet hade blivit stolt att hon också har sin pappa med sig någon gång.

Det är ju en jättehärlig känsla att känna att ens barn känner sig stolt över en!? Eller är jag helt ute och cyklar här vad gällandes dessa känslor om barn och vuxna?

 

När Malvas storasyter åkte till Australien och bodde där under nästan ett år och nu när hon bor i London då har de skypat under hela tiden. Hur bra som helst! Malva tycker det är skitkul och brukar själv fråga om att skypa med Jossan :)

 

Tror ni inte att hon hade tyckt det varit roligt om hennes far också hade hört av sig till henne? Så hon hade kunnat visa vad hon till exempel gjort på dagis. Att hon kan tala om vad hon gjort, vad som händer i hennes liv. Att hon får känna att han bryr sig.

Mer än den enda gången han hämtar henne per månad.

 

Ni ska veta det att denna ungen är jävligt klok och snackar på i princip nästan som en vuxen. och har gjort det rätt så länge. hon har även börjat med överkursord som inte är riktigt "normalt" för en så liten. Rätt kul kan det låta. Jag skrattar runt många gånger för de orden kommer inte alltid in i meningen riktigt rätt hehe 

 

Och herregud vad hon begriper mer än vad man tror. Man ska verkligen inte låta sig luras av att hon inte är så gammal. 

Lilly

Min lilla Lilly Malva Lilly. Tomtesmyget kostade tio kronor men jag hade lätt kunnat betala flera hundra för att fått se hennes miner och reaktion.

Alla barnen med föräldrar går enkilometarn en slinga i skogen i mörkret och letar tomtar. Vid första tomten sa hon " jag vill inte vara hos tomten jag vill åka hem" och sen ulkade hon några gånger.
Jag höll på skratta runt men samtidigt var det hjärtskärande så jag höll på börja lipa.

Vid andra tomten var hon stum med ögon större än tefat. Tredje tomten delade ut godispåsar. Vi kollade han på håll då hade hon en sån där öppen mun gapmin hehe. Frågade henne när vi skulle hem om det varit kul, ja a sa hon. Men du blev lite rädd för den första tomten? Näe! säger hon haha
När vi kom hem sa hon några gånger att tomten hade mask på sig!?? Nää sa jag och blev sne.
Det är en riktigt tomte han har ingen mask!?
Hon ska väl inte begripa det än? Hmfrr..

Flickan med det honungsblonda håret
och solfjärdrarna på ögonlocken.
Vi är många som älskar dig.

Den fina fåtöljen fick Malva av sin mommo och offa
i ett-års present. Riktigt hantverk.

 

På Malvas rum är det fint nu. Äntligen. Jag är så glad över det. Förutom i dockskåpet där är det jordbävning :)

 

Resten av rummen står på tur.

Och nu får jag några nya golv också. Tänk att få renoverat utan att lyfta ett handtag och kosta på det en krona.

 

Efter London kommer vi hem till total kaos.

Men ett fint hem.

När det är städat och alla saker är på plats igen.

Jag hinner nog bli precis klar te julafton. 

 

Och ja London. Som vi längtar nu!

Efter Angel Chrismas market på Hyde Park winter wonderland. Med hantverk, mat, cirkus, skridskobana, karuseller och berg och dalbanor. Tur vi kommer bo nära :) 

Kan man beställa lite snö också i London?

 

Det blir långa inlägg och mycket text. Inte så kul jag vet.

Men det blir så för att jag inte hinner vara så frekvent med bloggandet som jag skulle önska.

Våldsbeteende!

 

Innan ni gräver ner er för långt med killen i soffan i höstmörkret. Så kommer här nu de utlovade tipsen eller om du bara vill veta av nyfikenhet eller om du har haft oturen att din kille var/är en kvinnomisshandlare. Fysiskt och psykiskt. Detta var de vi fick på ett papper på kvinnofrid. Det finns själklart fler tidiga tecken och då är ett tips att kolla in den här sidan.

Här finns mycket tips. http://www.varningstecken.n.nu/

• Är angelägen om att snabbt etablera ett fast förhållande
• Är svartsjuk och kontrollerande
• Försöker att kontrollera alla delar av ditt liv och strävar mot en symbiotisk relation
• Har orealistiska förväntningar på dig och förhållandet
• Isolerar dig från vänner och familj
• Anklagar andra för egna problem och misstag
• Gör andra ansvariga för egna känslor
• Påstår att han har lätt att bli känslomässigt sårad
• Är grym mot djur och barn
• Använder sig av ”lekfullt” tvång under sexualakten
• Skriker och kallar dig fula ord
• Har plötsliga humörssvängningar
• Har rigid (fastlåst) syn på könsroller
• Har utsatt andra för våld eller har själv blivit utsatt under sin uppväxt
• Hotar med våld
• Hotar att avslöja personlig eller negativ information om dig till din familj eller din arbetsplats

Efteråt för att bearbeta, få hjälp, tips, stöd, att bara inte känna sig så ensam så gick jag på möten på kvinnofrid. Det kan jag rekommendera. Min grupp var en grupp för småbarnsmammor som varit utsatta för våld i nära relation.

Vi hade alla våra barn med oss. Där delade man. Om man ville. De professionella ledarna hade alltid något tema att prata om. och det avslutades alltid med sinnesrobönen.

Man kan även gå dit på enskilda möten om man inte vill sitta i grupp. Det krävdes så mycket kraft och energi och jag var så oerhört sårbar just då. Med tanke på allt. Slagen alla elaka ord besvikelsen och nybliven mor. Vad ska hända nu.

Vad ska han göra härnäst.

Kommer det ligga något äckligt kuvert på golvet när jag kommer hem, igen och igen och igen, från han och hans advokat. Med något nytt, nya lögner och vidrigheter, som han har kommit på för att försöka skada oss. Allt för att komma åt mig. En fortsatt misshandel alltså.

Jag var helt förstörd helt nockad efter de här mötena men de var ack så nödvändiga.  Allas berättelser, alla öden och all min gråt och allt som fanns inom mig. Sorgen. Rädslan. Hade svårt att prata där utan att börja gråta och tårarna rann när de andra delade.

Man ville liksom explodera av gråt men ändå försökte jag kväva det så mycket som möjligt.

Men herregud vad man får värk i kroppen av det.

Någon hade levt med mannen i åtta år med tre barn och misshandel och äntligen lyckats lämna och gå. Herregud tänker man stackars barn. Och henne. Men var stark hon var som lämnade och vad modig hon var som kom in i vår grupp och till slut orkade hon börja dela. Någon blev psyksikt misshandlad och hotad och en del hade sprungit in många elaka famnar. Och en del hade även blivit misshandlade av sina föräldrar och sen vidare av sina partners. Så många öden. Så många starka kvinnor.

Alla hade vi en sak gemensamt.

Vi var alla starka, rädda, ledsna och glada kvinnor, äldre och väldigt unga , vi hade lämnat det onda.

Och vi ville alla vara starka för våra barn, mycket oro från alla hur har barnet tagit det här? få hjälp, lite tröst av andra i samma sits och av professionella ledare.

Det är väldigt lätt och vanligt att en som varit i en ond famn springer in i en ny om och om igen. Det de här kvinnorna måste lära sig det är att se de här tidiga varningstecknen. Men för en som levt i ett sådant förhållande och kanske också sett sin far göra illa sin mor, ja då tror den här kvinnan att det är så här det ska vara. Det är inte lätt det här. Och varningstecken börjar inte alltid med en gång heller. Efter ungefär ett år tror jag ingen orkar hålla fasaden längre. Då börjar det rätta jaget krypa fram mer och mer.

Saker tar en jävla tid. Det gör det. och vissa saker försvinner aldrig. Det har man i hjärtat så länge man lever.

All styrka som krävs fast man bara är liten spillra som egentligen inte orkar någonting. Mer än en sak att vara gravid och sen vidare ta hand om den nyfödda. Jag känner nu i skrivande stund hur saker kommer upp och tårarna trillar.

Det jag har fått gå igenom det önskar jag inte ens min värsta fiende. Ingen, ingen gravid, ingen nybliven mor ska behöva gå igenom det jag har fått gå igenom under hela min mammaledighet, och under min graviditet. Det är inte mänskligt att göra så mot en annan människa. När jag tänker på det så här efteråt. Hur fan orkade jag egentligen!? Hur klarade jag det?

Gud vad jag är stark. Men tänker jag lite till. Vilken mor, nybliven mor gör inte allt precis allt för att skydda sitt lilla barn och urkraften kommer fram.

Det är en rå jävla urkraft.

Det första som stämde in för mig på den här listan

det var punkt nr 1.

Han kollade på förlovningsringar redan efter fjorton dagar. Desperat eller sött?

Ja det kanske hade kunnat vara lite sött om inte

flera av de andra punkterna började inträda allt eftersom.

Fast jag vet inte ens om det är sött.

Efter fjorton träffar, känner man varandra då?

Nilo

Det här gillade hon!
Baka lussekatter hos storasyter det är fint det
och pyssla om och leka med alla djuren.
Vilken lycka.

Folke.
Lilla snipiga söta hehe



Snart kommer di och renoverar hele lyan.

Utom golven.

Di få ja stå ut mä. Men en anledning att asa hem
mer och mer mattor från loppis :)

De har ju såna där inga gränser på flere år.

 

Annars känner jag mig glad och malva är glad och mår bra.

Jag är en lycklig mamma som får vakna upp bredvid den lilla

i princip varje dag. Det är livet. Det behövs inget mer.

Hon är syret och energin.

 

Och jag älskar First Aid Kit.

Det blir en konsert med dem vad det lider.

 

Johnny verkar också må bra efter han fick en ny June.

De ruvar just nu på tre ägg som är en cm stora :)

Tror att det kommer bli det sötaste man har sett.

De små när de har fått hår.

 

Längtar också ihjäl mig efter london som vi åker till snart!

 Vi längtar efter ungdomarna och de längtar till den lilla och kanske lite efter mig också :P

Planerar redan nästa resa lite grann.

och det måste bara bli till mitt älskade älskade älskade Italien! Min längtan att återvända dit är stark och ständig.

 

 Eller tar vi Frankrike innan. Till Paris självklart.
Något mer romantisk finns ju inte.
Ni som varit där fattar eller hur!?
 Eller kanske till Nice? Någonstans där jag inte varit.
Ja så får det nog bli!

Tyst alldeles för länge.

Man kan ju tro att jag inte lever.
Med tanke på frekvensen i bloggandet.
Vet inte om det finns något intresse för någon
att veta, men kanske för de fem stycken
som läser min blogg.
En del kvällar funderar jag.
Och när jag tänker efter
kommer jag på att då har jag inte ens ätit under dagen.
Tiden är alltså anledningen att det inte hinns med riktigt.

Och ja jag vet. Jag hade utlovade tips till er.
Håll ut. Det kommer. Jag ska dela om det till er.
Så länge kan ni få lite andra tips.
På vad man kan ha i de gamla burkarna
man asar hem.
Jag har tepåsar i en. och i den gamla
kärnkaffeburken passar ett paket finn crisp perfekt.
I den stora burken med humlan på är det
egengjord musli. och i en annan gammal
kaffeburk Malvas pennor, kritor och penslar.
 

Hennes andetag är små
sammetsmekningar och jag var bara
tvungen att gå in och pussa hennes
varma lilla kind.

Så kan jag känna ibland när hon sover.
jag bara måste gå in och pussa henne.

och de där solfjädrarna på ögonlocken
är snart långt nere på kinden :)

Tjugo kronor för båda.
Tyckte de var söta.
Känner inte till märket.
Figgjo Norway V555



Härligt slappt helgmys.
Längtar tills de har målat våra väggar.
Försöker täcka dem så gott det går så länge.



På en matta av löv. Står de där nu
mina Docksta Gunilla. Belöning till mig själv
efter sommarens slit.
Äntligen kunde jag slänga mina
gamla sandaler. Skönt men ändå
lite vemodigt.
För de har varit med så länge
och varit med om så mycket. 
Nu kan jag känna mig fin inomhus.

Lillan hjälper storasyter Elina
att baka sockerkaka.
Folke tittar nyfiket på.

En del lördagmorgnar är bättre än andra.
De här var en av dem.
 



Trädet utanför mitt fönster
är sagolikt vackert.



Nu längtar jag så in i tusan!
Med stort pirr i hela kroppen
efter att få lämna Sverige igen för lite
julstämning i London.
Portabello Roads och Hyde Parks julmarknad.
Vintagebutiken i Camdens inomhusmarknad där jag
sist kom ut med två klänningar.
En drink i Soho.
Pre-Raphaelites utställningen som ska
bli bara min tid. Jag ska strosa runt
där själv och bara njuta.
Se lillan fascineras av undervattensvärlden.
Med den skillnaden denna gången att
vi inte ska behöva springa igenom
på ett helt hysterisk sätt.
och jag bara vet att vi kommer handla
på Tesco minst en gång om dagen hehe :)
Mys längtar!
Och vi längtar självklart efter
ungdomarna också.
De där två sötisarna.

Snart ses vi!

<3