Nu är helgen slut
och tiden med di gamle. men den som är mest slut det är nog jag.
Herregud vilken dag. Jag hann inte ens med den planerade uteloppisen. Skamligt. Och helgen känns definitivt inte hel. Tiden gick undan i alla fall till halv sex.
Jag hade längtat och det hade nog mitt lilla hjärta också. Hon blev så glad. Och skrattade ännu mer som en liten lärka under sin nya sänghimmel.
Fint är det här hemma nu.
Nysåpade golv och nyputsade fönster.
Men stressen finns där ändå.
Därför ligger jag här nu i sängen
med skenande hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar