Jag som endast skulle skriva om mitt hem. Blev långt och slutade med kejsarsnitt.

I mitt hem. Där trivs jag så bra. I min lya. Älskar mina saker. Det ger trygghet. Den känns ljus och öppen. Ren från dåliga energier. På fjorton månader har jag lyckats rätt bra att få ihop det. Att starta upp ett nytt boende. Tänk att ha ett hem som man inte gillar så mycket. Att gå runt i sitt egna hem och inte trivas. Att inte ha sköna grejer runt sig. Kan inte fatta de som inte bryr sig. Hade inte så många saker efter flytten. Inga saker till en bäbis. Som jag slet och letade saker förra året. Loppis och annonser. Jag skulle fixa allt själv. Leta lya. Leta saker till lyan. Fixa alla saker till en liten bäbis. Flytta.

Gravid var jag och vid flytten höggravid. Kvar var det onda som sen åkte in på förhör med en till nära till det onda. Båda nekar i förhör. Vilka svaga ynkryggar. Skamligt. Känner stor tacksamhet att jag är långt borta från det dysfunktionella. På fyra veckor. Ensam. Höggravid. Klarade jag allt. köra och hämta saker. Bära saker. Tre trappor utan hiss. Handla saker. Kläder. Planera. Fylla skåpen i en tom lya. Klä om vaggan. Vilket sen visade sig helt onödigt eftersom lillan endast låg i den två gånger. Hon ligger fortfarande bredvid mig. Nära. Hon är min styrka. Måla möbler. När jag målade om skrivbordet som jag hittade på annons och asade hem. Då var det faktiskt jobbigt. En liten krämpig Ica med jättemage, foglossning och ischias. Men det gick. Självklart ville jag få allt klart innan bäbis ankomst. Det var liksom mitt mission.

Hade inte mycket hjälp. Sista tiden blev det krycka. Men så kom hon tidigare också. Två veckor innan utsatt tid och en vecka innan planerat snitt. En sak hade jag inte hunnit med. Att få ihop skötbordet och få det på plats.

Opps där gick vattnet! En fredag morgon. Hon ville ut. Men höll sig ganska lugn. Jag slutande andas tror jag. Vågade nästan inte andas eller röra mig. Var i chock. Livrädd. Och ensam. Tänk om det händer något. Hon får inte komma ut innan jag hinner till bb och snittas! Tyckte inte ambulansen körde tillräckligt snabbt. Jag frös och blev ännu räddare när värkarna satte in. Skumpig färd. Op rummet upptaget. Nej! Panik. Det blev ledigt efter en inte alltför lång stund. Tack gode gud. Tio noll noll kom hon ut. De skar sig igenom fem hinnor och plockade ut den mest söta lilla lilla tjej man tänkas kan.

Jag är fortfarande i ett lyckorus. Det var menat så. Jag lämnade det onda och fick. Min styrka. Det bästa som hänt mig i livet.

Och snitt. En av de bästa val jag gjort i mitt liv. Häftigt! Varför välja att ha ont när man inte behöver känna någonting?

Jag älskar dig Malva. Min blomma.