 |
| Har du någon gång stått framför den som älskar dig som du älskar. Ni tittar varandra rakt in i ögonen. Då som från ingenstans lyfter han sin hand och lavettar mig med full kraft. När jag sen reflexmässigt tog upp min hand mot min nyslagna kind kände jag också efter mina glasögon. De satt konstigt nog kvar. På trekvart men ändå. Det var på min vänstra kind. Den är obeskrivbar den känslan. Hur jag än försöker hittar jag inte orden för att beskriva känslan rätt. Det som hela min kropp förlamades av. Den där känslan sekunderna efter då man står där med handen på kinden och tittar i hans ögon vars hand just slagit ens kind. Det går liksom inte ihop i själen och hjärtat. Litenheten, rädslan för honom vad kommer han göra mer och rädslan att barnet i magen skadas av slag och ledsamhet, besvikelsen och oförståelsen. Sen kom paniken. Känslan som kommer när man vänder sig om och försöker fly. Men var!? Hallå?! Rakt ut i mörkret? på gatan? Herregud jag känner ingen att springa till. Ingen som heller vet vad som händer bakom väggarna hos oss. Jag gick in i sängen och la mig och grät. En annan favorit han hade var i rent utstuderat syfte. Han visste om mitt komplex (min näsa) Då gick han självklart på den. I det där greppet ni vet, man knyter näven och mellan pek och långfinger där tryckte han in min näsa. Och vred sen om. Jag hade blodutgjutelser lite då och då på min näsa. Systrar. Lova mig att gå. Lämna. Med en gång. En som slår, slår igen och igen och igen.... |
 |
| BOB HUND. Det var svinbra. |
 |
| Möllevångstorget. |
 |
| Äntligen loppis! Kom hem med två kassar med fina saker och en bukett blommor. |
 |
| Hundar ungar katter fåglar och disk. Allt i en salig röra. och lite spagetti överallt, på golvet och i hundens päls en keramikskål på litet huvud som en mössa som åkte av i tusen bitar och blod på ett finger. En helt vanlig eftermiddag. |
 |
| Dockhemmet är inrett men behov av renovering. Ska bara hitta lite tid först. Letade efter pappan i huset. När jag kollade på bilden såg jag han. Han låg på översta trappsteget. Kanske han har varit berusad eller bara snubblat. Vad vet jag. Mer än att det är ett konstigt ställe att ligga på. |
 |
| Jag beundrar läkarna. och även syrrorna och uskerna. Såklart :) |
 |
| Finn ett fel här. Ser ni? Ett tag framöver får stackars Johnny bo på toaletten. |
 |
| Det här är Malvas rätta element. Skogen. Hon är kavat i vanliga fall men här i skogen ojoj hon ramlade säkert tio gånger med näsan rakt ner i marken. Men det bekom henne inte. Upp igen. Hon var så glad och snackade loss om allt. Titta en stor gran, en liten gran en sten en gren en groda och vad är det!? Mossa på en sten. Hon satte sig på flera ställen. Här sitter vi. Sitt ner. Sätt dig! Sa hon :) Här är mysigt, nu solar vi. |
10 kommentarer:
Erica - tack för en fantastisk text. Fantastisk på så sätt att den gör så förbannat ont att läsa. Fantastisk för att det är så viktiga ord du skriver. Fantastisk för att du faktiskt till slut reste dig upp och gick, och visade att ett sådant beteende inte är något annat än ett sjukt beteende. Fantastiskt för att du med dina ord visar vilken stor människa du är, och vilken liten dito han var. Fantastisk för att du genom dina ord är en förebild för din fina lilla dotter (ja och för de två äldre också såklart!). Tack!
Kram
Anders
Ps
Din näsa är fan fin! :)
Anders - när jag är så här trött och slut som jag är precis nu då är jag känslig och lipig. Dina fina ord till mig gick rakt in i mitt hjärta och en tår trillade. Tack för de snälla Och fina orden!
Hehe tack! Jodå numera försöker jag tänka att jag
är stolt över min näsa :)
Kram Ica
God Afton
Håller helt o hållet med första skribenten.
Grym text om en allvarlig o viktig sak.
Fortsätt att skriva...
Fina bilder oxå .
Jamen då är ju allt som vanligt…
Det är BRA
Dr Pepper
Dr. Pepper . Ja det är bra. Allt är bra ;)
Tack för snälla ord!
Syster Ica.
Det var smärtsamt att läsa det första. Tur att du inte är där längre. Starkt att skriva om, och att gå vidare ifrån.
Så många fina bilder du visar och så mycket kärt ni verkar ha du och din lilla tös. Härligt beskrivet om er där i skogen! Ha finaste dagen.
/C
Det är så viktigt att du tar upp det här. Modigt och viktigt. Fint att du delar med dig av dina erfarenheter till oss. Jag ska komma ihåg det du skriver. Jag ska komma ihåg att jag ska gå direkt om någon skulle utöva våld på mig någongång.
Och dockskåpet- åh!!!
Kram Sara
Hej rara! ryser och blir stum av känsla när jag läser det här. har aldrig varit med om det, men förstår att det kan vara väldigt kluvet och skärande...mycket mycket bra att du gick, att du kunde, och väldigt bra att du skriver så att andra kan få modet till det..
underbara bilder som alltid. och de där planerna ja. att förverkliga. jag tror det blir så med de här. måste bara vänta tiden an ***
kramar Lycke
Oj! Læste det her og fik ondt i maven. Så flot skrevet og stærkt. Bliv ved med det. Kærlig hilsen Ida
cricri, tack så mycket för dina ord! ja det är nog starkt att skriva om det.. det går lättare ju längre tiden går.. men jag får ta det lite pö och pö...
roligt att du tycker om mina bilder och ja vi har det bra jag och lillan :) en fin dag till dig med! kram Ica
Sara, Ja jag tror det är viktigt, det är så mycket vanligare än vad man tror. Jag ska dela mer. jag lovar. ja vårat dockskåp är fint fast det är sletet men det är också lite charmigt :)
Kram, Ica
Lycke, mmmm jag förstår det är inte roligt att läsa sådant. jag hade heller aldrig varit med om det innan det hände med pappan till min lilla, och jag hoppas vid Gud att jag inte springer in någon mer sådan famn.
det är ju svårt att gå men skriver man om det så andra som läser som är där vet om iaf att de inte är ensamna om det. det är så vanligt. tyvärr.
låter härligt och spännande med dina planer! kramkram Ica
Ida, Tack så himla mycket!
Det var snälla ord från dig!
Kramar, Ica
Skicka en kommentar