25 september 2012

Sista etappen. Nu kör vi!

Hej då earlybird.
Nu är jag trött på dig.
Du är snygg.
Men falsk.

Vad mycket bloggar det finns. Fina fula roliga tradiga intressanta med fina bilder intressanta texter och innehåll.
Av tidsbrist hinner jag inte titta på så många.
Men några försöker jag alltid hinna med.
 Sen finns de där överpretto tramsigt överlyckliga eller för segt deppiga. Eller den där överkäcka familjen titta på oss vi har allt "som man ska ha"
Det är lätt att framstå med glättig yta bakom en fasad. Så där skitnödigt trist i längden. Sen finns det de som måste finnas på så många forum som helst för stilla bekräftelsebehovet, se mig, tyck synd om mig, jag är aldrig lycklig. Gäsp, ja samma hela tiden helt nyanslöst i längden. Kan jag tycka.

Men var och en gör sitt. Hur är min egen blogg då.
Rätt spretig skulle jag vilja säga. Den följer ingen rak linje.
Men det speglar å andra sidan mitt liv ganska bra.
Ibland glädje, ibland blaha blaha och ibland allvar.
Det som hänt mig. Det jag vill dela om.
Det som jag har haft inom mig så länge. Det som jag inte har kunnat prata om innan utan att börja att lipa.
Sådana bitar finns kvar. Tids nog kan jag dela om det också.
Jag tycker det är viktigt. Och saker tar tid.
Men det förstår inte vissa.

För mig är min blogg ett andrum. Blir nästan lite meditativt.
Det är min lilla egentid. Som inte alltid är lätt att finna.
För att få ihop ett inlägg får jag ofta förbereda i flera dagar innan. Leta upp bilder. Sortera ut. Nu när earlybird är nerlagt då blir det att redigera bilder. Ibland har jag små texter sparade här och där. Allt för min egentid och ork är knapp.
Det blir en anledning att greja med mina älskade bilder en stund.
Jag öppnar gärna photoshop.
Och en anledning att kolla mina bilder igen! Jag öser in med bilder i min månadsmapp. Det är sällan jag sitter och tittar igenom dem igen. Gör ni det med alla era bilder?
Bloggen är också bra för lillgrodas storasyter som
bor i London.Då kan hon se lite uppdaterade bilder på sin lillasyster.
Och jag skriver om lite ditten och datten. Så är det ingen som kollar här så kan jag inte bry mig mindre. Det är ju för min egen skull. Men visst att någon helt plötsligt skriver något och kanske tycker om mina bilder eller till och med det jag skriver
det är rätt chockande kan jag säga. Jag är inte van vid sådant.


 

Hej lilla stol och kudde. Välkommen till oss.
Jag tittade på dig redan i somras.
och nu fanns du fortfarande kvar. Det var alltså menat.
 Du och jag. Du stod där i hörnet på övervåningen längst in i rummet och det är ingen som sett din charm och hur fin du är.
Eller begripit att du faktiskt är ett fynd.
och den lilla kudden fick följa med den också för en spottstyver.

40 kr.
Priset på lampan alltså.

Det var så viktigt för mig att få vaggan klar innan lillgroda skulle komma till världen. Den som båda hennes systrar också hade legat i. Jag sydde på nya sidenband, fyllde ny stoppning och tvättade den ren. Och hur många gånger låg hon i den?
En natt. Eller ja, kanske en halv då ;)
Sängen på bilden. Samma sak. Båda hennes systrar har legat i den. Jag putsade varenda del och målade den med fin dyrefärg.
Och hon har såklart inte legat i den en enda gång.
Hon ligger så fint bredvid sim mamse. Det är så mysigt.
Mysigaste jag vet faktiskt. Hon klappar mig på kinden på morgonen och jag hennes kind.
En värdefull tid i livet. För mig och henne.
Som ger mycket trygghet.

Rörstrand. Tebe.
5 kr st. och duken 15 kr, från samma ställe.
Bra loppis det där. Samma ställe som jag fyndade min
soffa för 75 kr haha.
 

Det är något med hennes näsa
som jag bara älskar så mycket.

En tålig katt :)
Bakar chokladmuffins med en liten som hjälpe.
 

Ja ja lilla unge lek du med mattan :)


Vi sov till sju alltså var vi inte uppe med tuppen.
Däremot var vi ute med tuppen. Färdiga vid nio,
glada piffade och fina.
Redan efter en kvart på första loppisen hade jag gjort så fina fynd att jag fick spänningshuvudvärk. Ja jag kan får det.
Jag blir så exalterad och helt varm i huvudet
i ansiktet och om öronen hehe
Bland annat tre meter matta för 75 kr gjorde mig glad.




Tiden går så fort tycker jag. Håller ni inte med? Någon som vet hur man saktar in den?
Jag tror fem veckor aldrig har gått så här snabbt som de här senaste. Det bara snurrar på liksom.
och nu kör vi sista bergsetappen fram till jul :)

Imorgon vet jag två systrar som har längtat
och som kommer bli och vara glada!
Malvas storasyster Josefin och hennes Dan kommer hem
i några veckor!
Det kommer bli fint.


Höstkram ljus och värme.




 

4 kommentarer:

Anonym sa...

God Förmiddag

Jaha ännu en välskriven och bra text, o fina bilder.
En bra blogg helt enkelt!!
Fortsätt så..

Ps: som Dr blir man lite orolig,,,
hur gick det egentligen för pappan i dockhuset.
Var han sjuk? eller berusad?
Antar att det gick bra han har ju en syrra i huset.

Häls Dr Pepper


lillaicaica sa...

Dr Pepper, tack roligt att höra! och ja jag ska göra så gott jag kan :)

ja han låg ju där på trappsteget stackarn, det visade bara vara ett blodsockerfall, så doktorn kan vara lugn.

snart fika med di gamle :)

Syster, Ica

till-vidas-ara sa...

ooh ja tiden går så alldeles för fort. alltid..tror den går fortare för varje år. kanske det är så. men jag kikar in trots tidsbrist och förkylning :) tänker vilka fantastiska fynd du gör, älskar den där rosenduken, och så mycket annat..och om bloggarna. visst så många de finns, men det är ju inte alla man behöver stanna vid, tycker om det där med blogvärlden..hur man alltid har ett val..oj nu kommer barn hem, mellanbror och två komisar..tror bestämt de väckte Liten också..full rulle alltså :))

kramar Lycke

lillaicaica sa...

hej Lycke :)
och tack ja jag har gjort lite fina fynd den sista tiden, och för att inte tala om allt jag inte kan ta med mig hem när jag är på mina rundor. dels finns inte pengarna och sen herregud man kan ju inte asa hem för mycket heller.
men det är tufft att bara låta det fina bara passera!
och tidsbristen.. jag önskar att jag hade mer tid att titta lite oftare på de fina bloggarna, din och några fler...
full rulle ja nu är det kväll här och min energi är helt borta och så många måsten kvar...
kram kram , Ica