Medelhavet!

 

Finns det något gulligare än små söta saker barnen har gjort

på dagis och som de sen stolt bär hem <3

 

Underbar. Malvakonst.

Den gör mig glad.

 

 

Den ständiga drömmen. Ett stenhus under Toscanas sol.

Där vill jag leva och där vill jag dö.

 

Frances Mayes amerikansk universitetsprofessor och poet gjorde slag i saken. Man får följa med på hennes resa att hitta ett hus i Toscana och till sist hittar hon sitt drömställe på jorden. Bramasole utanför Cortona.

 

Hon hade hittat hem. Det kan jag förstå precis.

 

För er andra Italien/Toscanafreaks läs boken! Himla roligt att följa med på resan och lyckan att hitta huset, renoveringen, när hon lär känna lokalbefolkningen, kontakten med hantverkarna, hon målar upp vackra, klara och fina bilder om trädgården, maten, konsten, kultur och recept. Men också slit och vedemödor om huset. För med ett 200 år gammalt stenhus i en vildvuxen trädgård flyter inte allt som en dans på rosor.

 

Jag fäller många tårar när jag läser den. Min dröm.

Det är det jag också vill göra.

Jag känner så starkt.

Det är där jag egentligen ska vara. 

 

 

 

Godnatt Malva.

Godnatt Mamma.

Säger den lilla rösten den  ljusa och späda.

Åh det låter så gulligt. Det fyller hela mig så mitt hjärta nästan går sönder av älskhet av kärlek till det lilla livet.

 

Hon tog min hand i sin och höll den hårt sen somnade hon. 

 

 

 



 

 

Fynd som heter duga. Alla tre skolplanscherna för 130 kr!
Japp ni hörde rätt och den där vårlök såg jag på ett ställe på nätet att den ville de ha 950 kr för. Men det är ju sjukt åt det hållet! Kan jag tycka. Jag hade max betalt för en

riktigt fin cirka 250 kronor.

 

 

Den här skolplanschen är min finaste.

Den är hittad i en herrgård på den högra flygelns vind

och jag har fått den.

Nils Tirén, Älg, 1918

Den är mitt extrafönster. För så känns det att titta på den.

Jag bor ju inte i småland för inte ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu vill jag inte hoppa på vattnet mer.

Nu vill jag hoppa

i vattnet.



Vårtröttheten har nu ett järngrepp runt mig. Trist känsla för när våren kommer vill man ju vara pigg och alert men det är inte en vårtrött. En vårtrött cyklar och sover och det enda en vårtrött vill och tänker på det är att hitta möjligheter att lägga sig ner och sova.
Spelar ingen roll om jag sover på dagen jag är ändå paniktrött sju på kvällen. Trött och less är jag på kylan också och vad kan väl då passa bättre än att flyga bort från skiten?
Närmare bestämt till Spaniens solkust! I april åker vi.

Då kan ni gå här hemma och huttra hihi
och längta efter att bada i havet.
Kul att ha något att se fram emot och som jag längtar. Det bästa med allt är nog ändå att drömmen om att kunna resa med mina barn går i uppfyllelse. Ett plus är ju att vi åker till värmen.

Ska bli underbart att få se lillan känna sig fri i solklänning, sandaler och solhatt. Overallen som jag fortfarande måste trycka ner ungen i börjar bli för liten och kängorna likaså. Hon kan ju nästan inte röra sig.
Längtar till att hoppa i mina klänningar. Jag velar vidare om jag ska resa i den blommiga eller den randiga.

Mmmmmmm medelhavsvärme... Mmmmm en ljummen kväll man går en runda och letar efter kvällens restuarang kanske med havsutsikt lite tapas och en sangria. Malva längtar efter att bada och hoppa från kanten och känna gruset kittla under fötterna precis som Ingrid gör i boken Ingrid ska resa.

Jobbkomat är över för helgen. sleten. Vila lite och försöka blunda för förlamande trötthet och värk. Jag släppte allt vad skolarbete hette denna helgen vilket inte är så bra.
Jag gör det för oss.
För nu när helgen är slut då vet jag att vi klarar Spanien.

Adiós 

 

Bara sådär. En helt vanlig onsdag.

 

Hej alla säger jag och lillgroda! Allt väl med er?

Välkomna alla. Japp även ni sågklingor. Ett blogginlägg till er bara sådär i all hast inklämt bland allt annat mitt i veckan. Som vanligt är inlägget rätt spretigt och ja idag ganska meningslöst. Men en del fina bilder. Eller kanske inte det heller. Skit samma. Det viktigaste för mig att jag har fått en anledning att greja med mina bilder. Snart är det nog dags att bruka lite allvar också. Man kan väl inte bara hålla på och tramsa och flamsa hela tiden. Eller?

 

Ja så blev de nu vita till slut.

 

Sen blev det också rutigt till slut.

 

Min snygga man Laban fick vara med idag också.

 

Det är mycket hoppa just nu.

 

Hej igen!



 

Fyra grymma fynd bakom stolen. Med betoning på fynd. Tror nästan inte själv det är sant.  

Berättar mer om dem en annan gång.

 

Jag ä l s k a r den här näsan. Jag glor på henne som en besatt.

Stirrar som om jag aldrig har sett henne innan.

Kan inte låta bli för jag kan inte se mig mätt.

 

 

 

 

Varför vill inte kylan släppa taget om oss!? Jag som hade plockat ner vintern i källaren och vi som stod redo med våra nya vårjackor och vårskor. Det är inte det att jag inte älskar snö, vinter och kyla. Det gör jag men bara i två månader i december och januari och max fem minus. Nu fullkomligt hatar jag kylan. Det räcker nu. Det är inte roligt längre.

 

Förutom kylan är jag gla i livet. Njuter för stunden, pluggar heltid och det är så roligt och det går bra. Jobbar extra på två ställen inom samma yrke och det gör jag så ofta jag kan, hinner och orkar. Så rent ut sagt så jävla tacksam jag är över det och det bästa av allt detta kommer jag kunna ha med mig så länge jag är arbetsför. En till rolig sak om vi nu ska fortsätta hålla oss till det glättiga och positiva. Men jag är verkligen svinglad över det! För vem trodde det för cirka ett år sen. Inte jag i allafall. Att jag skulle få ett sommarvik på ett då ouppnåeligt ställe. Ett drömställe liksom. Men jodå jag lyckades! Hurra för mig. Tänk vad jag kommer lära mig mycket och vilken erfarenhet.

 

Tacksamhet.

 

Det kommer bli en mycket fin sommar.

På många sätt :)

 

Men först lite vår tack!

 

 

Hej hej.

Nu släpper vi in ljuset!

 

Ljusare ute, i mitt sinne, i mitt hem och jag har nya vårkängor.

 

Johnny och June. Våra söta fåglar som ger oss fågelkvitter året om. De har fått två ungar. John och Tara.

 

Hon tittar på sin "video" som hon kallar den.

 

Jag och min man Laban.

 

Malva har lärt sig att den här blomman heter pärlhyacint.

Det tycker Josefin är överkurs hehe.

 

Jag springer runt med våren i nävarna.

 

My precious.....

Hon tycker om att ligga med huvudet på min mjuka varma mage.

Sen skrattar hon till lite ibland när hon hör att det kurrar.
Så sött.

 

 

 

I helgen ska vi åka tll soptippen, fira Josefin som fyller år

och Malva ska få gå på knattebio.

 

Hej hej.