16 juli 2012

Allvar. Sanningar och roligheter.

Den här lilla tjejen älskar
att vara vid stranden.
Och jag älskar henne.

Jag är så trött idag.
I knopp och kropp.
Men lyllos mig som kan
jobba bort hela helgen
då min blomma inte är hemma.
Nu är hon hemma
och vi har
en ledig dag tillsammans.




Stackars min lilla flicka som har en
far som är gränslös. Jo det finns alltid där.
och kommer alltid finnas. Tyvärr.
Och oberäknelig, ja herregud han kan få
för sig en ny grej nästa vecka, eller imorgon
eller om några månader.
Jag kommer aldrig i resten av mitt
liv kunna känna mig helt trygg och lugn.
Och ljuger för sin
omgivning för sin egen vinning skull.
Tyck synd om mig liksom.
Fy fan.
Är den enda jag har att säga.

Här är sanningen.
Det finns ett avtal där det står att han
ska hämta sin dotter två gånger i månaden.
Han kommer bara en gång.

På två år har han max hört av sig en handfull
gånger för att höra hur sin egna dotter mår.

För cirka två månader sedan sa han att han
skulle börja höra av sig till henne
varje vecka.
Huj huj ja på tiden liksom.
Bra tänkte jag för lillans skull.

Vad hände? Jo det höll två gånger.

Sorgligt.
Allt.

Vilken tur att hon har så många här som
bryr sig om henne mycket.
Finns även de som egentligen inte
har anledning att göra det
som gör det.
Det känns satans fint kan jag säga
Långt in i hjärtat.

Finns mycker mer sanningar också.
Men det sparar jag till en annan gång.


Vad passande med
Agnetha Fältskog :)

Biff med lök och gräddsås. Mums!

Blommor handlade på torget.
Valda av Malva.

Nä hörrni. Nu till lite roligheter!
Efter ett års hårt pluggande heltidstudier
och ett avskärmande från omvärlden
i form av noll socialt liv.
Studier som jag dessutom klarat av
och det då också med fina betyg.
Känner mig som en väldigt duktig liten Ica.
Och nu flera veckors arbete sen
på att igen.
Längtar jag efter semestern så
jag håller på att bli tokig!

Hade tänkt att belöna mig själv till den
första stundande lönen med ett par
ljusgula Docksta och sen liksom inte handla
eller göra något alls fram till lönen.

Men jag står inte ut.
Därför kommer jag ta semester innan semestern.
Jag måste få känna att jag lever också.
Visst är det så att man måste få göra det?

Så helgen som kommer drar jag och Malva ner till
älskade Österlen i två dagar.
Herregud som jag längtar!
På österlen vill jag leva och där
vill jag dö (om sisådär 50 år :P

Vi ska besöka Haväng.
Mitt Haväng.

Fika på kaffestugan Annorlunda.
Träffa vänner.
Och ögat ska äntligen få se vackert.
Min själv dör annars.

Sen ska vi till Degeberga.
Stor antik och samlarmarknad.
Ja jösses. Ni förstår att jag längtar! ;)







Ta vara på stunden.

Glöm inte det.


3 kommentarer:

Sara ~Snövits äpple~ sa...

Vad fint att du tar upp det här med pappr som är frånvarande. Det är det inte så många som tar upp på bloggar. Mina föräldrar är skilda sedan jag var liten, och det är alltid min mamma som har gjort så otroligt mycket mer. Så härligt att du ska till Österlen. Och så roligt att du tycker om mitt dockskåp, tack. Du har många år av dockskåpsglädje framför dig den dagen du känner att du har tid att pyssla med ditt dockskåp.

Anonym sa...

Trist det där med fadern,,
Då är det ju tur hon har en bra mor o snälla syskon,
Klart som tusan att du ska resa,
(nu vet jag inte vad Docksta är men det är nog bra det oxå ha ha)
Ser ut som en docka som sitter i soffan på sista bilden..
Ja man får väl försöka ta vara på stunden....

Dr Pepper

lillaicaica sa...

Sara, ja mellanåt återkommer jag till det. Det är viktigt och känns bra att göra det. Det är så typiskt att i början ska det ha allt papporna alltså, det ska bråkas strika kriga och försöka förgöra sen när det väl har mycket ja då kommer de på efter ett tag, men det här var ju rätt jobbigt! opps vad lite egentid jag har och så helt plötsligt vill de inte ha det de har bråkat om. pratade med en som har jobbat på dagis i många år och hon har iom det sett många skilsmässor och det slår nästan aldrig fel sa hon att det är på detta viset! det är så typiskt sa hon. ja visst är det säkert så. jag är en av dem.
Japp vi ska fixa i dockskåpet med tiden. lillan är ju bara två år än men hon tycker det är kul ibland att leka med det lilla vi har.
kramkram. Ica

Dr Pepper, ja mycket trist är det.
han borde skämmas, men tyvärr inga gränslösa gör det..finns inte vett till det.
ja visst hon är en liten docka :))
Fånga dagen!