 |
| Hade varit bättre med solglajjerna på istället för att kisa på det viset. |
Vi äter jordgubbar på längden och tvären. Flera gånger per dag.
Tror aldrig jag har ätit så mycket jordgubbar.
De sista lupinerna plockade jag förra helgen och jag tänker på augusti. Fast man ska vara här och nu.
Men vi ska ju göra så mycket kul då! Och nästa vecka kommer Josefin hem från London och busar med sin lillasyster.
Det gillar vi.
Jag går upp i ottan och gör oss klara inför ibland alldeles för långa dagar. Ibland kortare och någon gång ledigt.
Jag gör så gott jag kan för oss att fånga och omfamna de ynka solstrålar som vår vädergud vill ge oss.
Och de övriga minuter gör jag allt annat som alla måste göra.
Fast jag är själv med allt.
Diskar, tvättar, städar, plockar och plockar ännu mer, försöker hålla mitt hem så fint jag kan, handlar, gör ärenden, asar tunga kassar upp för mördartrapporna, lagar mat, stryker, tvättar lillan ren efter dagen, läser tre sagor, nattar. Vid åtta nio tiden då fullkomligt stupar jag i säng. Helt helt utmattad.
Min energi är så slut så jag inte ens orkar vända blad i min nya Retro. Att göra ett blogginlägg får jag verkligen ta mig tid till.
Hinns egentligen inte med. Men det är ett litet andrum.
Ibland går jag inte upp ur sängen efter Malva har somnat. Sen sover jag. Runt. Jag måste det. Annars orkar jag inte. Som ni förstår vet jag inte vad tv är längre. Inget jag saknar men nån gång hade det varit skönt att bara få glo rakt ut som ett ufo på nått meningslöst program. Se på film saknar jag...
Det som också gör att jag orkar. Är det här.
"Jag är mycket kär i dig mamma"
"kom nu lilla mamma"
När hon klappar mig på kinden.
Alla gapskratt som jag har lyckan att få skratta åt alla hennes tokerier.
Det stora ögonen som jag ser i ögonvrån som studerar mig, iakttar, som håller koll på tryggheten, hur gör man?
Den ljusa lilla späda rösten som säger. Hur gör man?
Vad gör du? Vad gör jag? (om sig själv :)
Jag kan inte, du får hjälpa. Jag kan själv!
Mitt hjärta svämmar över av kärlek. På alla håll och kanter.
Hon är ljuset och lyckan och energin för oss.
Det behövs inget mer.
4 kommentarer:
Bra jobbat! Fast jag råkar veta att du själv har valt det. Stängt ute pappan som så gärna vill vara delaktig. Det är inte att tänka på sitt barns bästa Erika. Du borde tänka om och göra rätt. Det skulle du själv också må bättre av tro mig.
Hej din fega anonyma. Tack!
Vad är det jag har valt?
Att bli misshandlad under en graviditet och lämna pappan till mitt barn?
du har kanske själv lämnat en som misshandlat dig? eller inte?
ja det stämmer att det gjorde jag. det bästa jag gjort för övrigt.
att gå. Det valet gjorde jag.
och nej nej. finns inget som heter stänga ute. jag lovar dig. det är lätträknade gånger pappan har hört av sig för att höra hur sitt barn mår. och så är det fortfarande!
och då har det ändå gått två år.
ett ex nu bara han sa för ca två mån sen han skulle höra av sig varenda vecka till henne, hur gick det? en två ggr höll det.
så undra vem det är som ska tänka om och göra rätt!
skam på torra land.
Tack för din "omtanke" att jag ska må bra!
jag mår bra! har aldrig mått bättre i hela mitt liv :)
livet leker och jag är lycklig.
PS.
jag stavar mitt namn med C ;);)
MÅ VÄL/MVH/ERICA
starkt där! du gör det bra, mycket bra minns det alltid rara vän! älskar översta bilden - ett riktigt konstverk du borde rama in. ser inte heller tv någonsin knappt, bara sekunderna innan sömnen då (ler)
kramar en lördag, Lycke
Tack snälla snälla du!
Jo jag fixar det rätt okej tror jag :)
Har klarat det fantastiskt bra trots en som velat förstöra, förgöra och krossa när jag försökte komma till ro som nybliven mor.
Men ärren i själen och hjärtat kommer alltid alltid finnas kvar...
Ja den bilden blev himla fin.
Jag lyckades knäppa i rätt tid :)
Kramar tillbaka. Ica.
Skicka en kommentar