Livspusslet.

Det har varit jobbiga veckor för oss båda.
Så jobbiga.
Och allt pusslande. Vi har skiljts åt varje morgon
med trasiga hjärtan.
Hon är tapper så jag blir gråtfärdig
och jag är stark.
Men inte om kvällarna. Då är jag den svagaste
och mina tårar trillar av matthet.
Då kan jag lipa för vad som helst.
Hon har trots allt klarat det helt ok
på sommardagiset men allt jobbiga och besvikelsen
att jag lämnar henne där,
varför då undrar hon klart?
Den har inte bara visat sig där på sina sätt.
Utan det har visat sig mest hemma.
Det brukar ju vara så, antingen eller.
Idag var första morgonen hon sa hej då mamma
och såg lite glad ut. 
Tappra lilla unge.

Tre dagar kvar nu. Sen semester.
Då ska vi laga våra hjärtan igen.

Efter den korta semestern börjar allvaret igen.
Men mina fem första allvarsveckor ser jag fram emot med spänning.
Resten av året kommer bli skitatufft ja herregud
jag bara vet att jag kommer gå
på knäna tills de blöder.

Malvas allvar är jag helt övertygad om att
det är åt de positiva hållet.
Jag vet att hon längtar till sina
fröknar och sitt riktiga bra dagis igen.
Det kommer bli fint.

Vintageklänning 20 kr.
Det kallar jag ett fint lördagsfynd.

Vilken glädje att se
glädjen i den lillas ansikte
när regnpölen var så här djup :)

Vad ska vi göra?
Vi åker till Max och hoppar i hoppborgen
och samlar ett till
muminglas.
Men attans då.
De var redan
slut.

Jag är glad för mina fina pinnstolar.
Jag har fem stycken och några av den kostade
20 kr styck.
Velar om jag ska måla dem.
Eller velar jag egentligen?
Nä jag gör nog inte det.
Eller de två med rund sits
ska jag bestämt måla i alla fall.
Ska bara hitta lite tid och ork först.
Igår till exempel somnade jag med Malva halv åtta
och sov runt. Första gången idag på morgonen på sju veckor
som det inte gjorde ont att öppna ögonen
kvart över fem.
Det är för övrigt ingen mänsklig tid.

V a c k er

Hon gör mig knäsvag. På många sätt.
Och snackelisan gör så att jag
gapflabbar ihjäl mig ibland.

De som var så starka och frasiga.
Varför nickade de så fort.

Livspusslet och livets väg är inte en rak väg.
För en del. Klart är det så.
Men hur klarar de satarna en motgång?
Och vad ska de berätta för sina barnbarn?
Hur ska de kunna lära någon om livet.
Som det är för de flesta människor.
Det krokiga berikar mitt liv i alla fall.
Det har också gjort mig stark.

Här är det en som kan njuta av livet.
Laband. Vackra katt.
Den är verkligen slapp och go den här bilden.

Jag är tacksam. Över så mycket.
Men min väg har inte stannat.
Eller har den det?
Det blir bra.