Det förenar!

Det blev bildernas bild från resan till Spanien.
Där satt den liksom. Tycker jag.

 

 

Nä nu vill jag inte vara med på bild säger den lilla människan.

Ungdomarna. D & E.

I huset där vi bodde.

 

 

Ni kan tro att hon var frestad att springa in i vattenspelet.

Vårsommaren med lite värme hälsade oss välkomna hem.

Träden utanför mitt fönster har äntligen börjat knoppas gröna.

Jag är full av hopp.

Här planeras det för fullt för tre års kalas i en blomstrande koloni, planterar blommor på balkongen

och lillan har börjat rida. Ursöta bildbevis nästa gång.

Det var så sött och hon var så söt, rolig,

duktig och tjabbig med ridfröken så jag höll på att börja lipa.

Herregud vilken unge jag har.

 

Terminen lider mot sitt slut. Vad som väntar

runt nästa hörn det vet jag inte. Ännu.

Det är både skrämmande och spännande.

Oavsett tumme upp eller tumme ner så vet jag

att det alltid ordnar sig till slut.

Kanske inte på en gång men till slut. Jag har varit med förr.

Jag tillhör dem vars liv inte glidit fram i en gräddfil eller på en räkmacka. Så jag vet att jag klarar det.

Motgångar knäcker inte mig. Jag är stark.

Ödet för oss nog dit ödet vill ändå.

Sommarens öde har i alla fall varit snällt mot mig.

Kommer vara på ett ställe

ett perfekt lystmäte för en hypokondriker som jag.

Jag suger i mig allt vad läkarna säger. Både av intresse och för att stilla mitt eget lystmäte hehe. En stor utmaning!

Finns såklart oro också… Kommer jag fixa allt?

Det är rätt mycket... Livrädd att göra fel vilket säkert kommer att hända. Flera gånger

men så roligt det kommer att bli!

Inte att göra fel då. Nä framför allt

att få nya kunskaper och erfarenheter!

 



Hej svejs och puss från oss!