Tystnad kan ibland vara det värsta.

Försöker pryda hemmet med så många
fina blommor jag bara kan.
För det lär väl dröja innan man kommer få se några ute.

Det där om att hinna med och ett nästan tomt kylskåp
på påskaftons morgon. Vilken tur att det
fanns precis två ägg kvar i alla fall.

 

Otroligt nöjd över mitt loppisfynd. Den danska hyllan.
Ja allt annat på bilden är också från loppis. Såklart.

Jag fyller snart tre år.
och min pappa har inte hört av sig
till mig mer än cirka åtta gånger på de här tre åren.
Mellan de gånger jag är där då alltså.
Vilket inte heller är för ofta. Först hämtade han mig två gånger
i månaden men sen tyckte han det blev för krävande
för han flängde hellre till någon annanstans dit där det var ännu längre att köra. men sen när han
inte behövde flänga dit mer
så hämtade han mig i allafall inte två gånger igen.
Vad jag gör på min fritid och delta med mig i mina fritidsintressen det är han inte heller
intresserad av. Sist han hörde av sig till mig var efter jul efter min mamma hörde av sig till honom och talade om att jag hade lunginflammtion. Då gick det bra att höra av sig några gånger eftersom det inföll precis när jag skulle vara hos honom.
Tänk att det skulle behöva krävas en lunginflammation.
Självklart undrar jag varför min pappa inte hör av sig till mig.

Albert.

De behöver inte alltid sitta i buren.

En så kallad vårpromenad
med inslag av fika. Som synes.
Svinakallt.

Nyvaken, pigg, utvilad och på bus och lekhumör.
Tittut så slängde hon av sig täcket!
Underbara unge.
och drömt lite har hon nog också gjort den lilla spjyvern
eftersom hon har krypit upp i mamsens säng.

Mina triss i flickor.
Högsta vinsten.

Sluta att glutta i föräldrarnas kylskåp det
gör man nog aldrig.

Sött.

Fast de här är nog ännu sötare :)



Vi har tryckt ner små Malvafrön i små krukor, planterat om,
öppnat ett paket med en prickig klänning och randiga byxor,
gapat åt varandra, den stora skynda dig!
Den lilla du bestämmer inte!!
Som en tonåring fast hon inte ens fyllt tre. Vi kämpar, kramas, ligger nära när vi väl är hemma helt slut båda två
jag hoppas en sak. Kanske. Som faktiskt gick vägen.
Men mest längtar jag till den riktiga värmen i Spanien.
Snart. Längtar att se Malva njuta och mysa av nya intryck,
se hennes reaktion över nya saker
att se världen genom henne att få se henne solkysst
och le mot solen med sin lilla rastahatt på huvudet.
Jag gör det för oss. För hennes skull.
 
Hoppas detta blir den första resan hon kommer komma ihåg 
lite av när hon blir äldre. Fragment kanske.
Nästa gång vi är lediga tillsammans
är inte förrens i augusti efter arbete och inget sommarlov
då vill jag nog att vi åker bort eller kanske vi bara är tillsammans stilla tar dagen som den kommer och faller det sig bra så kanske jag ligger platt fall på en gräsplätt
lukar lite land när jag orkar
under tiden springer lillan runt och plockar av alla
smultron och jordgubbar.
 
Ingen panik med att bestämma någonting
men Hyde Park lockar också att uppleva sommartid,
Paris alltid för det är så ultimat romantiskt.
Nice för jag inte har varit där och för vi har möjlighet
att bo billigt i en lya med utsikt över den Franska Rivieran

och självklart Italien i mitt hjärtas centrum för alltid.
Rom som för ett antal år sen var mitt hem under en kortare tid
och även att jag åkte förbi Colosseum varje dag slutade jag inte imponeras av dess vackra mäktighet.
Florens som jag egentligen ville till besöktes alldeles för hastigt och Siena du vackra i hjärtat av Toscana
dig som jag grät mig till på bussen och på tåget.
Tårar som sakta trillade där jag satt och glodde ut på det böljande landskapet.
Då insåg jag att ingenting hade varit vackert innan.

Hett hett var det och vi var törstiga.
På stationen i Siena när vi äntligen var framme det glömmer jag aldrig det var den godaste läsk jag någonsin druckit.
Sen gick vi in i byn och mötte upp vår nyfunna vän
som visste allt om Siena och visade oss allt och vi fick bo hos honom utanför Sienas mur upp på berget i ett stenhus med en sagolik utsikt. Just då kändes det som om jag var i dröm.

Någonstans där mellan tårarna på bussen eller kanske var det tåget då kände jag det där. Så stark.
Varför är jag så ledsen egentligen?
Jo av all vackerhet såklart men äntligen jag hade ju hittat
hem.

När ska vi egentligen ses igen?
När ska jag få uppleva dig igen? Utforska dig på nytt?
Gamla minnen nya ställen.
Gud låt mig få kunna återvända en gång till i livet i allafall innan jag blir jord och aska.