Genom mitt kameraöga lite spretigt sådär!

 

 

Ni som följer min blogg vet ju att det är så den är.

Spretig för det mesta. Inget jag vill men det blir så av flera anledningar. En av dem att jag sällan kan blogga och jag vill så mycket då är det så mycket så jag vet inte var jag ska börja så jag plockar lite här och där. Vill ofta fatta mig kort, japp hör och häpna, men oftast är det omöjligt så det har jag liksom gett upp. Jobbigt och trist att läsa kanske men det struntar jag i eftersom jag har min blogg först och främst för min egen skull. Men ska vi köra igång nu, alla trevliga, fina, nyfikna, gluttare och alla rabiata roliga rivjärn! Som vanligt ni är välkomna alla.

Här är den! Den stora julklappen. Förstår ni hur hon älskar den här hästen? Nä hur ska ni förstå det. Det gör hon i alla fall. Första natten ville hon ha med den i sängen. Kände att det skulle bli lite för bökigt så den fick ligga i hennes säng som står bredvid min. Hon sover såklart i min säng. På min sida så nära som det går. Albert. Det är så han heter. Hästen alltså. Efter en häst hon åkte på i en karusell i Hyde Park. Jag fick se Albert för cirka en månad sedan på ett loppis och blev nog kär i den fulsöta hästen vid första ögonkastet. Att jag inte tog hem han med en gång var mest för att jag tyckte han var lite för dyre för min plånbok. Men sen kunde jag inte sluta tänka på han. Jag tänkte och velade och velade fram till tre dagar innan julafton då ungen säger. "Jag vill rida på en häst" Ok! Bra, en anledning att försöka få tag på hästen. och jag kunde sluta vela. Jag ska ha hästen och pruta lite. Jag hade redan varit där söndagen innan men då var loppisen stängd och öppnar inte förens till våren igen. Men jag hade skrivit ner ett tel nummer som stod på dörren och det ringde jag nu. Hästen var kvar! och jag kunde pruta lite. Varpå gubben säger att nu ger jag nästan bort hästen, men det är jul nu och då ska man ju vara snäll. Den mycket trevliga gubben hämtar hästen i sitt fantstiska loppis som ligger i ett lika fantastiskt hus vid en sjö i en liten by. Han tar med hästen in till vår by där överlämnandet kunde ske. När jag ser hästen han har under armen så känner jag att det är så rätt! Det var till oss han skulle! och Malva är så jävla söt när hon leker med den. Hon borstar och borstar och kammar och kammar den, rider hon inte själv på den är det någon nalle eller docka som sitter på den. Så nu har jag mig själv att skylla om hon vill börja rida sen. Inget fel i det! Jag har ridit mycket och jag älskar det och saknar det hela tiden. Men det är ju så satans dyrt! En termin på en ridskola runt runt i en paddock en timme i veckan kostar ju flera tusen.

 

 

Vacker som en dag storasyster och lillasyster och Folke. Han är död. Han fick avlivas under julen. Vi människor är mycket ledsna för detta och de andra djuren, Nilo, Blixten och Laban saknar sin vän.  

 

 

Ser ni att katten Laban ser ut som en människa? Det är verkligen något mänskligt över han. Han är snygg och cool. Jag visade bilden för Malva och jag frågar vem det är. Hon svarar det är Laban och han har inte åkt upp till himlen. Nä precis och det är vi glada för.

 

 

Ser ni att människan Ica är lik ett djur? En afghanhund närmare bestämt. Kanske inte så lik med uppsatt hår, men annars så!

Vi har varit ordentligt sjuka över jul och nyår. Den lilla lunginflammation och den stora. Tja vet inte ska till läkaren alldeles strax. Får se det positivt för min del att jag blev sjuk, jag tvingades att ta det lugnt. Nästa jul hittas jag på Mallis eller i Italien. Så meningslöst ståhej, kommersens ruttna stank och för att inte tala om stressen innan jul med allt skitpynteri, handlande ståhej helt sjukt. Saker som två dagar senare reas ut. Jag var aptrött på julen redan dagen efter julafton men tyvärr för sjuk och matt för orka plocka ner den. Men nu är den väck! Jag orkar inte en till jul. Om man inte är religiös så har nog de flesta inte en tanke på varför det överhuvudtaget firas jul. Visst har man små barn är det fint att se deras ögon när tomten kommer men att se det där helt sjuka berget med saker under granen får mig att må riktigt illa. Varför? Vilket jävla påhitt egentligen att byta pengar med varandra! Jag har mått illa över detta nu i 23 år. Nu får det vara nog. Eftersom det inte finns så mycket pengar i min plånbok har jag inte lagt mycket pengar på julklappar och jag hittade en del på loppis, men ändå. Nästa år kommer jag inte ha mer pengar. Allt sammantaget måste bli till hälften iallafall vad själva resan kostar till varmare breddgrader. Det som var det finaste med denna julen var att alla flickor var samlade. Syskona. Det tycker jag var fint och tomten var och såg för rolig ut. Så det blev ett skrattanfall ialla fall!

 

 

Examen. och det då med fin fina betyg. Hurra för mig! Jag är bäst! en eloge för fasen. Att jag klarade det. Plugga heltid, jobba och ensam med en liten. Plus allt annat. All markservice, lämna hämta på dagis handla laga mat tvätta städa diska vara närvarande hinna och orka med. och framför allt plugga! Gör om detta om ni kan med de betygen ;) Saker går inte så lätt in i den här hjärnan ska ni veta. Ni fattar! Det gick tack vare först och främst att vi sällan är sjuka och att hon den lilla somnar i tid på kvällen. Hade inte de två sakerna varit så hade det aldrig gått!! Aldrig. Detta då och en helt osocial tillvaro med blödande knän och diverse krämper. Men det är det värt. Jag undrar bara var min hjärna var i nian och gymnasiet? Någon som vet? Ha! även jag kan ju! Ja ja jag vet käringen har inte många år kvar till pensisen. Men jag kan inte bry mig mindre för det är så kuul! Därför fortsätter jag några år till ;P Bland det viktigaste i livet det är att ha kul på vägen. När jag väl får ett kneg sen om ett antal år ja då är det verkligen inte många år kvar till den där pensisen och en pension som kommer vara minimal. Jaha säger jag. För vem vet om jag ens lever då? Så är det ju. Självklart gör jag det eftersom jag är maniskt rädd för att dö. Jag ska bli 98 år. Men ja ni fattar vad jag menar! Så hörrni, se till att ha roligt på vägen! Jag har haft flera år på mig att göra detta jag gör nu men de åren var mycket vilsenhet och i ofas. Vad höll jag på med kan jag undra. Men inte ångra. Det är mycket nu i livet men det är förbannat kul! Livet är härligt även när det är kämpigt. Då känner man att man verkligen lever! Men det närmsta halvåret måste eller ska jag verkligen försöka att sänka ribban och inte vara så högpresterande och överambitiös. Det får bli mitt nyårslöfte. Till hösten blir jag gärna överambitiös igen. Och skulle jag nu inte klara att till hösten och framåt. Jamen då är det så. Trist. Men då har jag iallafall försökt!
Det är modigt att våga misslyckas. 



 

 

 

Vissa saker bara vet jag. Det här är en av dem. 

Jag bara visste det.

Att det skulle bli en perfekt match. ;P

 

 

Hej då Josefin och Dan. Ha det så roligt i Thailand! Jag tror inte vi kommer och hälsar på er :P Vi ses när ni kommer hem närmare mot våren. Då ser vi fram emot att ni börjar att bygga bo. Vi ses på skype. Puss. Vi saknar er och älskar er. Ta hand om er bra.

Mamse och Malvis.

 

 

 

Till alla KENT fans. De har gjort en ny låt!

"Ingen kunde röra oss"

Mästerligt som vanligt enligt mig.

 

Och gossarna låter alla intäkterna från den tillfalla

ROKS - Riksorganistationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

 

Andas in och andas ut. Orkar jag så orkar du.