Hit med lite snö nu!

 

Det luktar hyacint i köket och jag tänder lite ljus för att mysa till det. Och gör en äggmacka med väldigt mycket majonäs och utan brödet. Lchf:are som jag är.

Jag tycker ändå livet är härligt fast jag nästan sprungit in i väggen av stress ett tag nu. Jag är en bit in i en positiv spiral och stenbock som jag är så klättrar bocken sakta men säkert mot toppen.



Jag lär henne mysa och slappa.
som ni ser går det ganska bra :)



 

Tänk att mitt hår förutom att vara grått, har gått å blivit lockigt så här på gamla dar. Märkligt. En ofrivillig förändring. Men en rätt kul sådan måste jag ändå säga. Kanske inte syns så mycket på just denna bilden. Men även här är det betydligt fluffigare än vad det någonsin har varit.

Malva sitter på pottan och filosoferar.


Nä hörrni, det är ju jag! Lillaica.

Huj så lika vi är här. Kolla in och jämför med bilden under.

 

Stackars liten som var tvungen att åka bil i flera timmar med sin far trots att hon var väldigt sjuk. Kräkat och feber. Det fick hennes far givetvis reda på och att hon inte hade varit riktigt kry på hela veckan.

Men tror ni han brydde sig om det? Nä som vanligt inte. Jag är inte förvånad men besviken. Det har jag fått bli för min dotters skull i två och ett halvt år och det lär jag få vänja mig vid om man nu kan det.

Det var ingen respons. Och nä herregud att framföra några andra förslag än att hämta som vanligt det går inte!!! Då vet man inte vad man får tillbaka!! Jag är livrädd för den mannen. Ni skulle bara veta.

Det jag däremot tycker att som förälder det är att man själv tänker att man kan respondera på det man förmedlar och komma på det själv att det inte är lämpligt att åka bil då kanske. Men han begriper inte detta hörrni. Eller är det den stora egoisten i honom som inte kan låta bli att komma fram.

 

Och på två och ett halvt år har han inte hört av sig spontant till sin egen dotter mer än tre gånger. Jag ni hörde rätt. Tre gånger alltså.

Stor skam på torra land. Stackars unge. Jag kom ändå med förslaget för länge länge sedan hon var kanske sex sju månader och det var genom advokaterna då att han kunde skypa med henne. Men det hjälpte inte ens med en advokat.

 

Det är ju svinbra med skype! Att man får se den andras ansikte och höra rösten och känna att den andra bryr sig. Då upprätthåller man faktiskt en form av kontakt mellan gångerna man ses. Men det var ingen ingen som helst respons på det. Han ville bara bråka, förstöra och förgöra utan några som helst betänkligheter över att jag försökte och fortfarande försöker göra det bästa för Malva.

 

Och han vill inte under några som helst omständigheter delta i hennes fritidsaktiviteter. Tycker ni inte det är synd om Malva som med all säkerhet hade blivit stolt att hon också har sin pappa med sig någon gång.

Det är ju en jättehärlig känsla att känna att ens barn känner sig stolt över en!? Eller är jag helt ute och cyklar här vad gällandes dessa känslor om barn och vuxna?

 

När Malvas storasyter åkte till Australien och bodde där under nästan ett år och nu när hon bor i London då har de skypat under hela tiden. Hur bra som helst! Malva tycker det är skitkul och brukar själv fråga om att skypa med Jossan :)

 

Tror ni inte att hon hade tyckt det varit roligt om hennes far också hade hört av sig till henne? Så hon hade kunnat visa vad hon till exempel gjort på dagis. Att hon kan tala om vad hon gjort, vad som händer i hennes liv. Att hon får känna att han bryr sig.

Mer än den enda gången han hämtar henne per månad.

 

Ni ska veta det att denna ungen är jävligt klok och snackar på i princip nästan som en vuxen. och har gjort det rätt så länge. hon har även börjat med överkursord som inte är riktigt "normalt" för en så liten. Rätt kul kan det låta. Jag skrattar runt många gånger för de orden kommer inte alltid in i meningen riktigt rätt hehe 

 

Och herregud vad hon begriper mer än vad man tror. Man ska verkligen inte låta sig luras av att hon inte är så gammal. 

Lilly

Min lilla Lilly Malva Lilly. Tomtesmyget kostade tio kronor men jag hade lätt kunnat betala flera hundra för att fått se hennes miner och reaktion.

Alla barnen med föräldrar går enkilometarn en slinga i skogen i mörkret och letar tomtar. Vid första tomten sa hon " jag vill inte vara hos tomten jag vill åka hem" och sen ulkade hon några gånger.
Jag höll på skratta runt men samtidigt var det hjärtskärande så jag höll på börja lipa.

Vid andra tomten var hon stum med ögon större än tefat. Tredje tomten delade ut godispåsar. Vi kollade han på håll då hade hon en sån där öppen mun gapmin hehe. Frågade henne när vi skulle hem om det varit kul, ja a sa hon. Men du blev lite rädd för den första tomten? Näe! säger hon haha
När vi kom hem sa hon några gånger att tomten hade mask på sig!?? Nää sa jag och blev sne.
Det är en riktigt tomte han har ingen mask!?
Hon ska väl inte begripa det än? Hmfrr..

Flickan med det honungsblonda håret
och solfjärdrarna på ögonlocken.
Vi är många som älskar dig.

Den fina fåtöljen fick Malva av sin mommo och offa
i ett-års present. Riktigt hantverk.

 

På Malvas rum är det fint nu. Äntligen. Jag är så glad över det. Förutom i dockskåpet där är det jordbävning :)

 

Resten av rummen står på tur.

Och nu får jag några nya golv också. Tänk att få renoverat utan att lyfta ett handtag och kosta på det en krona.

 

Efter London kommer vi hem till total kaos.

Men ett fint hem.

När det är städat och alla saker är på plats igen.

Jag hinner nog bli precis klar te julafton. 

 

Och ja London. Som vi längtar nu!

Efter Angel Chrismas market på Hyde Park winter wonderland. Med hantverk, mat, cirkus, skridskobana, karuseller och berg och dalbanor. Tur vi kommer bo nära :) 

Kan man beställa lite snö också i London?

 

Det blir långa inlägg och mycket text. Inte så kul jag vet.

Men det blir så för att jag inte hinner vara så frekvent med bloggandet som jag skulle önska.